Hört talas om något som kallas Carving...

Precis hemkommen från Ålvikens slalombacke i Grums (Bilden hämtad från Grums Slalomklubb). Tyvärr varit dåliga på att uppdatera barnens förråd av slalomutrustning, så det blev rekning av backen och pulka/bobbåkning. 5:åriga Hanna protesterade vilt när mamma och pappa satte stopp - varför fick hon inte ta fart från toppen av slalombacken??

Funderar på om jag inte ska byta ut mina nästan toppmoderna skidor från sent 80-tal... Hört talas om något som kallas Carving..:-) eller är det kanske dags att prova den där brädan som går på snö... Ser svår ut men varför inte, några blåmärken dör man inte av.

Vet inte om killen i backen som nog stod på brädan för första gången håller med mig? När han blev övertalad av de två betydligt mer erfarna snowboardtjejer att byta från barnbacken till den definitivt brantare huvudbacken och väl där började med att störtdyka rakt in i betongfundamentet till liftstolpen, aj..aj.

Men det skulle ju kännas bra coolt om barnen kunde skryta med en morsa som åker snowboard...man får helt enkelt börja för deras skull.

Ha en mysig Lördagskväll!

Helene

Ja, var det inte en ny blomma i hallen...?

Dagen har fått mig att fundera på hur vi uppfattar och vad vi registrerar i vår omgivning...

I dag har varit min lediga dag. Ja, jag jobbar 80% och tar ut sparade föräldradagar. Jag och mina två döttrar tog en tur in till Karlstad. Där blev det bla att besök på inredningsaffären Dimoda , vilket ledde till att jag köpte en jättefin ljuslyckta i form av ett hängande hjärta. Därefter gick turen vidare till Plantagen där jag införskaffade två vackra vita orkidéer. Barnen fick välja ut varsin blomma de också.

När vi kom hem hängde jag upp hjärtat i köksfönstret, en orkidé satte jag i fönstret i trappan och den andra ställde jag i fönstret i hallen. Barnens båda blommor ställde vi i det tillfälliga tv-rummet, en på bordet vid soffan och en i fönstret.

Det bar sedan av till Säffle för den äldsta dotterns dansträning. När vi sedan kom hem, frågade jag min sambo om han sett något nytt hemma.

Han hade då gått uppför trappan, satt sig i soffan i tv-rummet och spelat ett PS-spel därefter lagat mat i köket. Han svarade då stolt över sig själv: Ja, var det inte en ny blomma i hallen...?

Tänkte då på ett intressant program jag såg på kunskapskanalen, "Hjärnstorm", där för övrigt min barndomskompis Jocke som är provflygare för JAS 39 Gripen medverkade. Detta program handlade om vad vi registrerar. Vi matas hela tiden med fler intryck än vi kan hantera medvetet och därför måste vi välja vad vi ska fokusera på. Det gör att vi blir ouppmärksamma på sådant som vi inte tror är viktigt för oss för stunden.

Jag konstaterar: Det som är viktigt för oss måste alltså skilja sig mellan det manliga och kvinnliga könet, för vad skulle det annars vara ...? Ointresse för utsmyckning..? Nej, så kan det väl ändå inte vara..eller? Ska jag förlåta honom eller ej? Äh, jag får väl förlåta honom då, i alla fall för den här gången..

God Natt!

Helene

Mamma är en fegis som bromsar!!

Är det genetiskt inprogrammerat att vara försiktig och tänka mer på konsekvenserna när man blir äldre. Jag menar, har vi en inbyggd spärr som talar om att ta det försiktigt, kroppen klarar inte smällar lika bra längre. Du är äldre, du har ett ansvar att vara i livet för dina barns skull eller är det enbart en följd att vi lärt oss att det kan gå dåligt...? I varje fall skrek barnen i pulkabacken "Mamma är en fegis som bromsar" när de i sin tur slängde sig utför den högsta backen i full fart och flög flera meter i hoppet. Ja, bara att konstatera, mamma har blivit en fegis!

Foto: Bo Dalgren.

Över: Vårat hus i bakgrunden.

Under: Hamnen

Här följer lite information och historik om Liljedal där jag bor tillsammans med min familj:

Liljedal är en liten idyll i skärgårdsmiljö, med ett drygt hundratal bosatta och som lever upp undre sommaren. På midsommarafton kommer många besökare med båt eller bil för att fira. Byn kan även ståta med en känd person. Ingvar Karlsson i bandet Sven-Ingvars är nämligen uppvuxen här. Här fanns en gång Skandinaviens största buteljglasbruk. Liljedals glasbruk var igång mellan år 1781 och 1917. Som mest hade man 150 glasblåsare som producerade över 13 miljoner flaskor per år. Bland annat gjorde man en medicinflaska som blev förlaga till den världsberömda svenska vodkaflaskan. Idag finns få spår kvar efter glasbruket, bara grundmurar, en minnessten och ett glasbruksmuseum i hembygdsgården Mjöllösa.

Källa: Grums - en bygd med industritraditioner av Hasse Olsson.

Länkar om Liljedal:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Liljedal

http://www.varmaleden.se/?id=4&cid=1

http://www.nwt.se/familj/article54895.ece

Huset vi bor i byggdes 1876, då som skola. Vi har hittat tidningssidor från denna tid i väggarna. Huset blev efter en tid blev samlingslokal, därav namnet Fôlketshus. De flesta av husen på våran gata har namn såsom Gästgivargårn, Sjukstuga, Brommö....

Under andra delen av 1900-talet inhystes Konsum i en del av huset. Numera är huset boningshus med en extra lägenhet "Uthyrninga".

Nu vet ni lite mer om platsen och huset där jag bor.

Há det gott!

Kram Helene

Blogga, det gör ju var och varannan nu för tiden...

Jag gillar det här med inredning och renovering! Det kommer med andra ord bli mycket kring det i både bild och text. Träning och löpning i synnerhet är mitt andra stora intresse, vilket kommer att synas. För övrigt kommer jag skriva lite smått & gott om familjelivet. Det här ska bli kul...!


HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN!!