Ja, var det inte en ny blomma i hallen...?

Dagen har fått mig att fundera på hur vi uppfattar och vad vi registrerar i vår omgivning...

I dag har varit min lediga dag. Ja, jag jobbar 80% och tar ut sparade föräldradagar. Jag och mina två döttrar tog en tur in till Karlstad. Där blev det bla att besök på inredningsaffären Dimoda , vilket ledde till att jag köpte en jättefin ljuslyckta i form av ett hängande hjärta. Därefter gick turen vidare till Plantagen där jag införskaffade två vackra vita orkidéer. Barnen fick välja ut varsin blomma de också.

När vi kom hem hängde jag upp hjärtat i köksfönstret, en orkidé satte jag i fönstret i trappan och den andra ställde jag i fönstret i hallen. Barnens båda blommor ställde vi i det tillfälliga tv-rummet, en på bordet vid soffan och en i fönstret.

Det bar sedan av till Säffle för den äldsta dotterns dansträning. När vi sedan kom hem, frågade jag min sambo om han sett något nytt hemma.

Han hade då gått uppför trappan, satt sig i soffan i tv-rummet och spelat ett PS-spel därefter lagat mat i köket. Han svarade då stolt över sig själv: Ja, var det inte en ny blomma i hallen...?

Tänkte då på ett intressant program jag såg på kunskapskanalen, "Hjärnstorm", där för övrigt min barndomskompis Jocke som är provflygare för JAS 39 Gripen medverkade. Detta program handlade om vad vi registrerar. Vi matas hela tiden med fler intryck än vi kan hantera medvetet och därför måste vi välja vad vi ska fokusera på. Det gör att vi blir ouppmärksamma på sådant som vi inte tror är viktigt för oss för stunden.

Jag konstaterar: Det som är viktigt för oss måste alltså skilja sig mellan det manliga och kvinnliga könet, för vad skulle det annars vara ...? Ointresse för utsmyckning..? Nej, så kan det väl ändå inte vara..eller? Ska jag förlåta honom eller ej? Äh, jag får väl förlåta honom då, i alla fall för den här gången..

God Natt!

Helene